Flemish Baroque Era Painter, 1577-1640 Peter Paul Rubens (June 28, 1577 ?C May 30, 1640) was a prolific seventeenth-century Flemish Baroque painter, and a proponent of an exuberant Baroque style that emphasized movement, color, and sensuality. He is well-known for his Counter-Reformation altarpieces, portraits, landscapes, and history paintings of mythological and allegorical subjects. In addition to running a large studio in Antwerp which produced paintings popular with nobility and art collectors throughout Europe, Rubens was a classically-educated humanist scholar, art collector, and diplomat who was knighted by both Philip IV, king of Spain, and Charles I, king of England. Rubens was a prolific artist. His commissioned works were mostly religious subjects, "history" paintings, which included mythological subjects, and hunt scenes. He painted portraits, especially of friends, and self-portraits, and in later life painted several landscapes. Rubens designed tapestries and prints, as well as his own house. He also oversaw the ephemeral decorations of the Joyous Entry into Antwerp by the Cardinal-Infante Ferdinand in 1635. His drawings are mostly extremely forceful but not detailed; he also made great use of oil sketches as preparatory studies. He was one of the last major artists to make consistent use of wooden panels as a support medium, even for very large works, but he used canvas as well, especially when the work needed to be sent a long distance. For altarpieces he sometimes painted on slate to reduce reflection problems. His fondness of painting full-figured women gave rise to the terms 'Rubensian' or 'Rubenesque' for plus-sized women. The term 'Rubensiaans' is also commonly used in Dutch to denote such women.  Related Paintings of Peter Paul Rubens :. | Christ and Saint John with Angels | La Vierge a l'enfant entoure des saints Innocents | Girl sketch | The Peace of Angers (mk05) | Madonna and Child with Garland of Flowers and Putti (mk01) |
Related Artists:
david von krafft
David von Krafft, konstnär, målare, född 1655 i Hamburg, död 1724 i Stockholm. David von Krafft blev kallad till Sverige 1675 av hofkonterfejaren (hovmålaren) David Klöcker Ehrenstrahl, som dessutom var hans morbror och nu även blev hans lärare i den ädla konsten att måla. Senare studerade von Krafft vidare ett tiotal år i utlandet, särskilt i Italien, slutligen blev han Ehrenstrahls ersättare som hovmålare. Nu fick han en massa beställningar och uppdrag och han målade sakliga och säkert tecknade porträtt, som tyvärr dock är ganska entoniga och kalla i koloriten. Bland hans bästa arbeten är porträttet av Karl XII (finns i Lund) samt av Carl Gustaf Armfeldt d.ä. (Drottningholms slott). I Kalmar domkyrka har han målat altartavlan (dock efter en komposition av en italiensk konstnär). David von Krafft finns representerad vid Nationalmuseum, Malmö Museum, Göteborgs konstmuseum och på Gripsholm. Krafft hade ett stort antal lärjungar och bland dem Gustaf Lundberg och Olof Arenius.
Samuel Lancaster Gerry
(1813-1891) was an artist in 19th-century Boston, Massachusetts. He painted portraits, and also landscapes of the White Mountains and other locales in New England. He was affiliated with the New England Art Union, and the Boston Artists' Association. In 1857 he co-founded the Boston Art Club. Born in Boston, Gerry was self-taught as an artist. He showed works in many public settings, such as the 1841 exhibit of the Massachusetts Charitable Mechanic Association; and an 1879 exhibit of contemporary art at the Museum of Fine Arts, Boston. He attended the 1860 convention of the National Art Association in Washington, DC. New England Homestead, 1839, by S.L. GerryStudents of Gerry included H. Frances Osborne, Samuel Green Wheeler Benjamin, Fannie Elliot Gifford, Charles Wesley Sanderson, and J. Frank Currier. With the exception of three years abroad, his professional life was passed chiefly in Boston
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).